Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Mig Östern visa, don sä sköna, rika,
Som lärdomens och konstens vagga iir,
Och allt som lyser och förnöjer bär.
På dessa palmers höjd, som, pelarlika,
Uppbära tyckas himlens tempelhvalf,
På. dessa sällsamt skapta djur, som sträcka
Två hvita horn ur gapet, och ett skalf,
Hvar gång de röra sig, i jorden väcka;
På dessa klippor, hafvande med gull;
På dessa buskar, som ge snöhvit ull;
Och dessa trefna kräk, som silke spinna;
Och dessa ror, der sockertårar rinna,
Och denna skog med paradisisk frukt,
Och denna vind af aromatisk lukt,
Jag känner Indien! - Eller månn’ der stiger
Ur hafvet en ny verld och ställer sig,
Europa, mellan österns verld och dig?
Vid denna fråga vetenskapen tiger.
Välan! som arkens dufva, sänd mig dit,
Och vänta, tills jag bär ett guldlöf hit.
Se’n torde du mitt anbud ej förskjuta.
livad! en juvel, som dig millioner ger,
Vid dina fötter liggande du ser;
Och du, att ta den upp, dig ej vill luta? -
Dock sker min upptäckt: så en himmelsk röst
I tjugu år har sagt i detta bröst.
Du, stolta England, du de rika länder,
Jag böd åt Spanien, i besittning tar.
Neptuni treudd i din hand du har;
Och sträcker den kring alla haf och stränder.
De spanas efterhand, se’n jag en ban
Har öppnat rundtorn verldens ocean.»
«Du är Columbus sjelf; och nu helt annat Det namnet
säger mig,» brast priorn ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
