Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Si!» ropte han och boken, hvars insegel
Guds Lam har brutit, öppen för mig höll,
Och på dess blad jag såg, som i en spegel.
Hur ett ofantligt berg i hafvet föll.
Och der sprang upp en snöhvit häst, och trenne,
En röd, en svart, en black, som följde denne.
På främsta springarn satt en man med båga, Och
ur hans mun gick ut ett luftigt svärd. «Huns namn
är Ordet,» svartes på min fråga, Hans svärd skall
kufva all den skapta verld; Och ljusets stråle lik,
den pil, ban sänder, Förjagar mörkrets makt från
tidens stränder.»
«De andra tre, som efter honom rida, Ack! Krig och
Pest och Hunger heta de. Hvarhelst de fara fram,
de trogna lida, Som de otrogna, tusenfaldigt ve. I
Ordets spår sig tränga fram de vilda, East såsom
skuggan från det ljusa skilda.»
Eran solens uppgång nu en engel lände, Höljd af en
sky, som nådens båge bar. Ät dagens nedgång anletet
han vände, Hvars glans dock än lik morgonsolens
var. En fot på hafvet stod och en på jorden; Likt
åskan ljödo från hans läppar orden:
«Nu ingen tid är mer; nu mellan ljuset Och mörkret
striden måste afgjord bli. Hvad! om än störta dt
är afgudahuset, Och all den grymma styggelsen deri:
I sjelfva Herrans hus mandråparn stiger Och vid dess
altar sig till mord inviger!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
