Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och landet rördes, som i glädjerus Der sprungo om
hvarandra trän och hus? Af syn och af begrepp en
dylik villa Ar det, att jorden ty eks orörlig stå
Och himlen vända sig, och solen gå.»
«Min unga herre täcks vid det sig hålla, Hvarom
egentligen nu fråga är. När skeppet kantrar, vältras
allting der. Om jorden hvälfver om, hvad kan väl
vålla Att på vår plats vi sitta alla qvar?»
«Jag* vill ej åberopa,» var hans svar, «Hvad ni
har sett och sjelf försökt törhända; Ty det bland
gossar är en vanlig bragd, Att när en sten blir
på ett tunnband lagd, Den sitter qvar, hur detta
sig må vända, Blott det lar rulla fram sin jemna
fart. Det skulle saken dock ej rätt förklara. Jag
frågar endast, hvad ni anser vara Uppåt och nedåt.
Ar det icke klart, Att ned i jorden tyngden drar
oss alla? Hur kan då någon, hvar på jordens bryn
Han än rnå vistas, tänkas uppåt falla? Föll han
från jorden, sprang han ju i skyn.»
Nu att pä annat ämne leda ordet Och skingra molnet
från Alonzos min, Steg priorn upp, och kannan tog
från bordet Och sina gäster bjöd af ortens vin.
«En bland de många dyrbart sköna skänker
Till detta kloster af herr Pinzons nit,
Ar denna,» sade han. «Sä skön hon blänker!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
