Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hoppas den är sann, fast lärde män
Som kättersk till och med förkastat den.
Perez, jag tror på dig: du vill ej yrka,
Hvad med Guds ord och med hans helga kyrka
Ej sämjas kunde. Säg rnig mellertid:
Är det väl fråga om eri annan strid,
An till försvar mot vilddjur eller vildar?
Om dessa sista är min viljas bud,
Att man, vid ansvar för en rättvis Gud,
Dem mildt behandlar och till menskor bildar.»
«Dct vill Columbus sjelf,» var priorns svar. «Hvad
han förnämligast till syfte har, Ar ljusets spridning
till de mörka stränder, Der menskor lefva såsom
grymma djur, Ar nådens seger öfver vild natur. Emot
det guld, han får i hednaländer, En bättre skatt han
dem vill ge: Guds ord. Men hvilket mål, det största
på vår jord, Han sedan hoppas med det guldet vinna,
På hvilken väg han tror det säkrast hinna, Hvad strid
i Östern dervid förestår: Det ber jag, att han sjelf
förklara får.»
Nu till Columbus, frågande hans mening, Är Isabellas
hulda anblick vänd: En anblick, som af tro och kärlek
tänd I himmelsk klarhet visar en förening Af majestät
och godhet och behag, Och gör, att hennes sköna,
ädla drag Mer pryda kronan, än den henne pryder. Han
med den värdighet, som honom ger Hans höga växt och
skick, men ännu mer Hans stora sak, nu dennas grunder
tyder Med lika ljus som varm vältalighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
