Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Var drottning,» tänker ban, "nödvändigt neka.» Han
ser på henne slugt: hon tankfull står; Och långa
stunden allmän tystnad rår.
"Slå af,» så hviskar i Columbi öra Perez med oro.
«Aldrig!» svarar han
Så högt, att drottningen det måtte höra: "Min
sak förrådde jag, om man mig fann Med mindre nöjd.
I den blott är det stora, Ej i mitt anspråk. Allt
med den förlora Jag skulle, finner du. Men lyckas
den. Är det för litet jag begärt, min vän.»
Fonseca mellertid till Isabella
Sig närmat har; och van, att vid en thron
I tid än sänka och än höja ton,
Nu tar en sådan, sorn han bäst tror gälla.
^Spansk amiral! och vice-konung! han!
En främling utan börd! en vandringsman!
Det skulle alla spaniens ädle resa.
För hela riket blefve det en nesa,
På kronan sjelf en fläck, att sådan makt
Ge sådan man. Af spanska majestätet,
Att ta sin egen värdighet i akt
Och sina Granders, aldrig var förgätet.»
«Jag har ej kallat er till råds i dag, Herr biskop,»
hörde han sin drottning svara; "Men att i skrift
uppsätta ett fördrag, Som re’n är afgjordt. Dit han
ärnar fara, Der, utom Gud, häri ensam vägen vet,
Der är han amiral och mycket mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
