Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Oss skulle fattas dock,» inföll hans vän, «En
sak, som är af vigt i nöd och fara, Godt samvete.
Farväl! Hvad öden än Mig förestå, jag hoppas det
bevara.»
»Förråd mig ej» - så efter honom skrek Alonzo,
af sin harm och blygsel blek.
«Var lugn, om ni förslaget låter fara; I annat fall
- tag, med ett ord, till vara, Att ni ej sjelf
förråder er till slut.» Menclez i dörr n så svarte,
och gick ut.
Alonzo nu en gadd i hjertat kände,
Som honom mod fälld från sitt uppsåt vände.
Densamma afton smög sig i hans port
En man, som i en larf sin uppsyn höljde.
In med Alonzo i hans hus han följde,
Och der sig gömde. Ingenting blef spordt
Om hvart och hur han derifrån försvunnit.
Också hvad namn och värdighet han bar,
En fåfäng fråga långa tiden var.
Att han var hög och rik, man dock lär funnit.
Emellertid, hvad än den föranledt,
Har en förändring hos Alonzo skett.
Nu med Columbus vill han sig förena,
Och skaffa fartyg, icke blott de tu,
Som drottningen förordnat, men ännu
Ett tredje, som han sjelf allena
Hår om och föra vill; ty detta är
Hans vilkor, jemte det, att hvad det bär
Blir hans, och hvad det hem i vinning bringar.
Den rättighet jemväl han sig betingar,
Att ingen på hans fartyg stiga må,
Som ej hans lof begär och det kan få,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
