Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vare bud, som amiralen sänder, Det vare än
han sjelf. I allt likväl, Som hör till resan och
till det befäl, Anförarn tillhör i de vunna länder,
Han, som de andra, honom lyda skall, Och vörda hans
person och höga kall.
Ehur’ förmätet dessa anspråk klinga, Columbus gillar
dem, för att få slut På alla hinder och blott komma
ut. Tre fartyg har han nu: hur få! hur ringa! Utaf
en makt, som dubbel spira för, Och för ett mål,
som hela jorden rör.
Förrän på dessa spånor, i det stora,
Okända haf, de gå att sig förlora,
I ändlös rymd, långt bort från menskors verld;
Columbus, följd af allt sitt folk, uppstiger
I Herrans hus; der till den djerfva färd
Perez med lifsens ord och bröd dem viger.
Från templet ned till hamnen följas de
Af makar, barn och vänner, ja, af alla,
Som röras kunna. Alla vilja se,
Som när ett hufvud skall för bilan falla,
De dömdas afsked: så de anse dem,
Från kristna verlden, från sitt land, sitt hem,
Sin maka, sina barn för alltid drifna,
I vilda hafvets gap till spillo gifna.
Allt hvad ombord behöfs och se’n i land Mendez bestyr
med Öga, om ej hand. «Hvad!» ropar han, då han får
se Ojeda, Sin stora hingst till skeppets landgång
leda. w Ar det till häst, ni öfver hafvet far?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
