Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hell dig, du höge Gabriel, Som nådens bud till
Daniel
Och till Maria bar! Ännu, som i de helga dar,
Du bådar Gud Immanuel,
Och Herran med dig har. Guds kraft du heter oeh
du är: Guds kraft till trogna bröst du bär.»
Så talte han, hvars fötter följa Columbi fjät,
chvart han går, Hvars silfvervingar honom hölja,
FI var helst hans hufvud hvila far.
«Förrän du far, du kraftens engel,
Ett under oss bevisa här:
Räck hit den spira, som du bär,
Din evigt friska liljestängel,
Och rör med den magnetens nål,
Att deri ej vacklar från sitt mål.
I denna obekanta öken
Den leder oss, allena den.
Den är vårt ljus i natten än,
Och när oss omger endast töcken.
Bestäm den, att på hafvets bryn,
Den blir hvad stjernan är i skyn:
Den stjernan, som i höga norden,
Med blicken mot den punkt, der jorden
Sig hvälfver om, orörlig står
Och ingen timma nedergår.»
"Du begär, min vän5>> serafen svarar, "Hvad blott
Han förmår, som ställt en pöl För magneten,
som för solars sol. Denna stängel, som min
hand förvarar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
