Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakom eu vild, mot honom upprest hop. »Vänd åter
eller dö.» Vid detta rop Han vaknar häpen, men
till Gud sig vänder Ocli lugn förtror sig i hans
fadershänder. Nu för lians syn, örn ej en dröm det
var. Blef ljust, som när i skyn ett eldklot far. Dock
olikt dettas glans, som straxt försvinner, Far
skenet fort; men mildras mer ocli mer, Så att hans
blick, när den sig sansa hinner, En silfversky,
som hvälfs i vågor, ser.
Som snöhvitt flor en jordisk skönhet höljer, Så
höljer denna sky en himmelsk hamn. «Var trofast,»
säger han. «i Kristi namn Du når ditt mål:
lian sjelf din bana följer, Han som till storm och
bölja ropte: tig! Och stormeri teg och böljan lade
sig. Men sörj ej för hans graf, sörj för hans
rike. Hvar helst du hamnar på den nya jord, Ledsage
dig hans nåds och sannings ord. Der Kristus nämns,
all lögn och vantro vike! Och när du söker guldets
rika land, Far ej förbi den sköna, glada strand, Der
frid och oskuld bo i löf vig hydda. Ve! den, hvars
skuld det är, att från den ö. Der han i edens lugn.,
från stormig sjö Fann gästfri tillflykt, snart de
äro flydda. Men i ett häkte, på ett strandadt vrak,
Den sofver sött, som har en rättvis sak. Förmörkad
månen står, och vilden gråter; Bjud honom bida:
den skall klarna åter. Du sjelf var lugn, hur det
än mörkna rnå: Allt klarnar först, när du till målet
hinner. Der är deri ö, dit inga sorger nå, Och der
det rätta guldets land du finner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
