Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han det sagt, Columbus bort sig vände;
Men Pinta alla sina segel spände
Och styrde norrut. «Se, hon från oss far!»
Skreks med bestörtning på de begge andra.
Ibland sitt folk så myndig Piiizon var,
Att man ej högljudt tordes honom klandra;
Fast ingen kunde finna sig deri,
Att från Columbus skild på hafvet bli.
Men nn, då molnet, som likt land sig tedde,
Försvann, och hägern mer ej kosan ledde:
Begynte folket mumla mer och mer.
När sorlet hördes i kajutan ner,
En klocka derifrån sitt ljud lät höra.
Ej, såsom vanligt, Pinzon sände dit
Hernando, på hvars tro han satte lit:
Sjelf ett besök han der nu ville göra.
För öfrigt ingen ann’ dit in fick gå,
Ej smyga ens en blick. «Hvem göms derinne?
Han måste högt betyda, då han så
Kan verka på Alonzos stolta sinne!))
Så hviskades, då derifrån han kom,
Och skeppet vändes till de andra om.
Hvem den fördolde var, ej första gången
Nu brydde folket. Månget fåfängt ord
Om honom spilldes: hur han kom om bord,
Förklädd, om natten, lik en prins, som fången
I tysthet förs, för något hemligt brott,
Som han mot riket och sin kung begått.
En ande någre trodde honom vara,
Som var besvuren att med Pinzon fara
Och honom visa i det nya land,
Hvar guldet låg fördoldt i berg och sand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
