Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Den stora mannen, än den lilla gast, Som nu på
skeppet gör en glädjefest.
Man ser dit upp och lyssnar, som lian vore
Från himlen sänd och med dess budskap fore. Man
strör för honom frön af alla slag Och flugor, dem
man frånryckt deras vingar. Snart tämd af hungern,
gör han några slag, Och stjäl sig frön och upp igen
sig svingar. När dagen gryr, han ännu sitter qvar,
Och stämmer upp en sång, förrän han far.
«0vanlig, som han sjelf, var ock hans visa:
Ej blott vår gästfrihet han ville prisa, Men oss
välkomna till sin hembygd bad. Nu ställe vi vår kosa
dit ger ad. I vest-sydvest, som fågeln for, vi fara:
Der ligger land, och kan ej fjerran vara.»
Så vid kompassen amiralen böd;
Och roparn vid hans mun detsamma ljöd.
I alla fall den trogna Nina följer;
Men äfven Pinta, fast hon gerna vill
Gå främst och särskildt, måste lyss dertill.
Sin nya harm i skratt Alonzo höljer,
Då nu Columbus ryggar sitt beslut,
Och styr från Vestern litet söderut.
«0ch det för hvad?» så till sig sjelf han säger
«För det en vilse sparf åt vesterhand
Af vinden kastas, då min starka häger,
Som rår sig sjelf, till höger tecknar land.»
«Hvacl viljen J här, J förmätne? Kringvräkas af
vågen, af hajar bli ätrie!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
