Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 tf
Från sin fullbordans höjd att falla ner, Hvad
slag-, livad dödsslag det åt hoppet ger! Xu äfven
de fornt i tysthet nöjde Sin röst till klagan, med de
andra, höjde. Ej endast resans mål förspildt man höll;
Men om sin hemkomst i förtviflan föll.
"Herr amiral, ni fört oss hit behändigt; Men huru
hän, då östan blåser ständigt. Och äfven den dör
bort? Han redan nu Ej rår på hafvets domning,
se vi ju. I ruttna dt vatten få vi här förtvina,
Och känna törstens, känna hnngrens pina.w
«Lof ske den Högste!» var Columbi svar, "Hvars milda
hand från början med oss var, Han, som oss förde hit.
skall hä’n oss föra. Han lade tygel på det vilda haf,
Han oss en vind beställd för resan gaf. Se, som
kamelen plär i öknen göra, Det späka vädret tör oss
till vårt mål. Men blinda folk! som ej hans godhet
tål, Som på din medvind knotar; som förtrytcr,
Att hafvet ej mot dig i vrede ryter, Att ej dess
vilda böljor rusa opp Och ned dig störta utan hjelp
och hopp! .Räds, att en storm skall snart emot dig
rasa Och reta hafvets hämnd, då du med fasa, Med
dödens ångest, skall dess grymhet se, Och i fört
villan om den stillhet be, Som nu så otacksamt du
klandra vågar. Då skall jag svara, hvad du nu mig
frågar; Ej jag likväl, men Han, som nåd oss ger,
Då han vår ånger och vår bättring ser.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
