Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappt slöt han talet, innan man med häpnad
Säg moln sig samla i (len vestra skyn
Oeli mörker breda sig på hafvets bryn.
Der kom en vind, med större makt beväpnad,
An den, som hit de fyllda segeln bragt.
Små vågor här betecknade hans makt;
Men der i motsatt led sig andra höjde.
Emellan dem ett fält var lugnt och klart,
Men bröts af dessa, som allt mer sig höjde
Och hvitnade, i det med sådan fart
Den nya vinden öfverioll den gamla,
Att lika fort, som flaggan vände sig,
Var striden afgjord. Böljorna i krig
Dock voro än; men snart sig måste samla
På segrarns sida hela hafvets här,
Som nu mot himlen sjelf i uppror är.
De gamle sjömän värre Herrans väder Stått ut vid
Hollands, vid Siciliens strand; Men der de visste,
att dem omgaf land, Och ville trotsat sjön på ett par
bräder. Här ej för tanken ens en tillflykt är: Ack!
sjelfva hoppet måste drunkna här.
Det bleka folk, som stod i tvenne rader, Hvar vid
sin reling, flydde nu med grät Till amiralens knän
och båd: förlåt! Men han dem viste till en himmelsk
Fader; Och sjelf på knä, den bön, hvars helga ljud
Han presten yttra böd, bar fram till Gud.
Snart stormen hörde upp att skeppen skaka. Med lugn
på hafvet, lugn hos folket blef. Nu äfven östan
vänligt kom tillbaka Och fredligt fram de fyllda
segeln dref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
