Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt större hoppet blir, att land är nära.
Bland andra fåglars mängd, en pelikan
Med fisk, som till sitt bo han ärnar bära,
Förser sin påse, den att fylla van.
Ej blott i sjön den långa näbben metar,
Men möts i luften af det rof, han letar.
An springer upp en silfverlik Bonit,
An en förgylld Oråd, som vill en bit
Sig göra af en fisk, försedd med vingar,
Som till de begge elementren hör.
Hur, lik en fågel, denne än sig svingar,
Sjelf i det gap, som sig ett byte gör
Utaf hans fiender, han måste falla,
Om han ej föll, som hände mången gång,
Bland skeppens folk, för dem ett sällsamt fång.
Så tiden gick, och nöjde voro alla.
Men när en veckas frist igen förflöt, Och ingen strand
det samma enahanda, Ett mörkgrönt haf, en ljusblå
himmel, bröt; Sjönk åter hoppet, att få na"nsm
landa. Snart till sin förra mulna höjd igen Missnöjet
steg, och fräste värre än. Ty sedan alla fåglarna
försvunnit, Med andra tecken, att man målet hunnit,
Den fruktan allmän blef, att mellan tu Åtskilda land
man farit, och var nu, Förbi dem båda, kommen i
ett annat, Ej mindre villsamt, kanske större haf.
Columbus sjelf anledning dertill gaf Med några ord,
som, der de bort, ej stannat. «Hvad! om det
streck åt södern, som jag tog In i min kosa,
mig från målet drog?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
