Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
l Palos rc’n med några af de svurna Om dolda tecken
Pinson ense var. Nu, fast emellan dem ej ryktet far,
Ej skrifna ord bli öfver hafvet burna; Dock hvad
å färde är, han noga vet Och sjelf uppblåser det i
hemlighet. Två af hans bröder följa, en med Nina,
En med Maria, och hans vink förstå. Igenom dem han
räkna kan ej få På beggedera skeppen bland de sina.
När stunden slår, han seglar dem helt när Och högt
förklarar alla sjömän fria Den ed, åt amiralen
svuren är. lian ärnar, säger han, om än Maria
Far d årligt fram, med Pirita vända om. Dock är
hans afsigt, ej den väg, han kom, Att fara åter.
Brandans ö uppleta Han hoppas än och tror sig
vägen veta. a Till Spanien» lyder mellertid hans rop:
Som på Maria ger den svurna hop Ett väntadt tecken.
Nu de rusa alla Kring amiralen, dragande sitt svärd,
Med dessa ord, som vildt i luften skälla:
"Bedragare! livar är din nya verld?
Vänd om på stunden, och till gamla verlden
Oss för tillbaka, eller slutas färden
För dig i hajens mun, som gapar der.»
«Håll!» ropar, soin ur skyn hon skulle skrämma
Illgerningsmännen, en förfärlig stämma
Af någon utom skepps och dock helt när.
I samma ögonblick om bord ses springa
En man med spänd pistol och dragen klinga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
