Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Dö skall den förste;, som vid honom rör.» Ej
mer bakom dem står han, men framför; Ty häpna dra de
sig tillbaka alla, Som för en hämnare, från höjden
sänd. Men i en ny förundran nu de falla, T)å för
Ojeda han blir igenkänd. Hur han från Nina hit
har kunnat fara Igenom luften, ingen kan förklara.
Men när de svurna från bestörtningen Sig hemta hunnit,
hota de igen, Och sina svärd emot Ojeda svänga. Dock
honom ej ur kretsen ut de tränga. Columbus närmst
han står. Men denne re’n Blott med sin lugna
blick, ett återsken Af själens höghet, stillat har
de flesta. Ehur’ de gått för långt att återgå, Dock
nu en tyst uppmärksamhet de fästa På amiralens tal,
som lyder så:
«Ert steg är brottsligt; men jag det förlåter.
Onödigt är det ock, min afsigt var,
Godt folk! i alla fall att vända åter,
Om land ej viste sig i dessa da’r;
Dock ej till Spanien. Märkten J ej, vänner,
Det bakom oss af fåglar röjda land ?
Dit vill jag vända. Eljest, då jag känner,
Att, se’n vi lemnat der Cipangos strand,
Midtför oss här skall ligga Stör-Chans rike:
Så tänkte jag er föra dit gerad
Till guldets rätta land, hvars hufvudstad
I hela verlden icke har sin like.
Hvart hus är bygdt af marmor med en prakt,
Som är otrolig. Taket är belagdt
Med silfver, nemligen på de förnämsta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
