Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE SÅNGEN.
JL ra m i or sig sa, vid målet af sin färd, Columbus
tänkt sig österns gyllne verld, Att då han nu af
dagens första strimma En anblick väntar, spänner han
sin syn Framåt, der dagen slöts i vestra skyn. Men
öfver den sig lagt en mörkgrå dimma, Som breder ut
sig och betäcker rc’n Också den östra himlens bleka
sken. Dock snart från norden Öfver hafvet andas En
vaknad vind, och dimman fins ej mer. Nu östern
all sin prakt och rikdom ter L guld och purpur,
medan dagen randas: Men ingen aktar det. Man hör
ett skott, Och allas ögon se åt Vestern blott.
«Land!» ropar en; «laiid! land!» upprepa alla Och
dessa rop ej mer pä hafvet dö, Tröstlösa, utan
svar; ej från en ö, Som är blott luft, bedrägligt
återskalla. Af sköna lunder de besvaras nu, Och snart
af hjertan, skönare ännu.
Från Pinta kom det giädjefulla ljudet: Hon, alltid
mån att skynda sig förut, Blef med den äran ock
belönt till slut, Att om en upptäckt verld ge
första budet, Columbus dock i aftons redan (ick Ur
nattlig slöja hennes Första blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
