Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.Kör all sin lifstids mödor, offer, strider,
För tjugo års i väntan spillda lopp, För allt det
bittra, af bedraget hopp, Hvad rik belöning vinner
han omsider!
När en gån»’ hamnen för var lefnadsfärd Ur tidens
dimma träder fram, förklarad Af evighetens sol, och
en ny verld, Ovanskligt skön, är för oss uppenbarad:
Hvem kan nu fatta, hvad vi känne då, l!e’n af dess
första blick oändligt säller En aning dock, en bild
deraf vi få, Om vi oss tänka i Columbi ställe, Då
solen uppgår, och den verld, han fann, Nn för hans
ögon, ej blott tanke, sann, I ungdoms friskhet fram
ur natten träder, Med en natur så ny, så stor, så
skön, Så full af lif och glans, så yppigt grön Och
rikt på färgors spel, som ögat gläder.
«Se,» ropar han förtjust, med upplyft hand,
«0m ej det liknar ett förlofvad t land,
Som alla vandrarns mödor kan försona.
Det gräset mjölk, de blomstren honung ge.
Och dessa träd: lyft ögat upp och se
Hvad majestätlig höjd! och hvilken krona
Af saftfullt löfverk! hvilken rikedom
På samma gren af både frukt och blom!
Hvad! - lefver blomman der? den rörs, den nickar.
Den hoppar, flyger. Ack det fåglar är,
Som fjärlar granna. Fjäriln sjelf är här
En fågel, se, så stor! - Hvart helst jag blickar.
Jag ser ett paradis, Ack! denna strand,
Den måste höra till det höga land,
Der Edens forna nejd jag hoppats finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
