Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Men mest det guld, som vildens öron bära.
Som äfven näsan ganska prydligt klii’r.
Behagar folket, som från himlen är;
Och deras blir det, innan de begjira.
Ej nöjda doek dermed, de löpa kring
Från strand till strand, i skog oeh berg oeh
Att söka guld, och finna ingenting.
«l)er fins det!» öbon så med tecken talar:
«Der bortom sjön, i södern, får man guld
Ur berg och floder, hela famnen full.»
«Dit! dit! herr amiral!» så alla mana. Han sjelf
bestämmer dit sin nya bana. Cipangos guldkust vill han
spana ut, Och hoppas Stör-Chans rike nå till slut.
Ej efter guld af girighet han fiker; Men han det
lofvat har åt Ferdinand. Om guld, demanter, perlor
i hans hand Columbus rågar: det kanske förliker Hans
stolta harm med den förmätne man, Som5 i hans trots,
åt honom länder vann. Ett högre mål, än att blott
skatter hopa I spansk besittning, har han dock
dervid. Ej Spanien blott han tjenar, men Europa,
Som han beväpna vill till helig strid. Att Öppna här
för Herrans ord en bana, Det natt och dag hans eld-
och molnstod är. Dock på sitt hjerta än, af helig
vana, Det hopp att frälsa Christi graf han bär.
«Perez, om jag det kunde. Hvad jag dig gerna unde
Att se mig här i land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
