Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Ej rcscdiktarcn berätta vet
Om stora Mogul större Ii ärlighet.
«Ar detta skapt för hafvets barn alletia?»
Ojeda säger, som dit dykat ner
Och, återkommen, åt Columbus ger
Ett af de alster, der sin makt förena
De trenne riken, som naturen skilt.
«Jag trodde,» for han fort, «så hemskt oeh vildt
llafsdjupct vara; men af solens strålar
Sker dit cri brytning, som är månskenslik.
Dock mera klar, och der en trollverld målar,
På egna färger och gestalter rik.
Sällsamma djur, som dels till sten sig närma
Med skal som af postlin, dels växter härma,
Der hvimla öfverallt i tusental
Och, sammanväxta, bilda här en sal,
An, rundt om den, en blomstergärd af alla
Regnbågens färger. Dessa likväl kalla
Och matta synas mot det färgspel, der,
Med glans som af kristaller, brutet är.
Det träd, hvaraf jag bröt den röda grenen,
Om det är träd, som liknar hårda stenen,
I skogar växer der, som lyfta opp
Till vattenytan, här och der, sin topp.w
«Jag känner dem: de sätta skepp i fara,
Det är koraller,» hörs Columbus svara;
«En sällsam byggnad af millioner djur,
Som, upp i dagen förd, får sten-natur
Och blir en ö; dit fåglar bära sedan,
Bland tång och sjögräs, som förmultnat redan,
En mängd af frön, som bli en lund, der de,
Som sådde dem, med tiden bo kanske.
Så skaptes mången ö. En gång törhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
