Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Skall seglarn möta, midt i Vesterns haf,
Ej sjögräs blott, som vi, men skär, hvaraf En
verldsdel blir, förr’n verlden tar en ända.
0 underbara skapelse! och den De ringa kräken,
i årtusenden,
Han låter tyst och obemärkt förrätta:
Han, som behöfde, för att himlens här
Och alla verldens kretsar, allt som är,
Så stort, så härligt är, i ordning sätta,
Blott säga: varde! - Skaparn hvilar så,
Att de, han skapat, sjelfva verka må.
Dock hvilar ej hans blick, som sparfven vaktar,
Och ej hans kärlek, som vår suckan aktar.»
((Och när det nya landet färdigt är,» Inföll Kopernik,
«för de barn, som jorden Ej rymmer mer, tör äfven
tanken der, Nybyggare och ung ånyo vorden, En odling
göra, som af oss ej dröms.»
Så talte de, som då ej kunde ana
Det östra hafvet, der en verldsdel göms,
Hvars toppar re’n Europas fartyg spana.
Så underskön, som dagens segling är
1 detta luftstreck, är den ock om natten. Hvad
de på hafvet sett, förnyas här: Beständigt blixtra
både luft och vatten. En mängd af stjernor falla
tycks ur skyn, Och stanna qvar i dans på vågens
bryn. Men sjelfva vattnet likt en slöja lyser,
Som dyrt broderas åt en kunglig brud.
«Vi segla som i guld: ett förebud,
Att landet verkligt guld så ymnigt hyser.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
