Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE SÅNGEN,
Ue’n vi nu funnit Asiens fasta land, Och då vi
se, att ej på denna strand Cathay har någon hamn,
det fåfängt vore, Om vi, så klent förseddc, längre
fore. Emellertid, hur långt för Herrans ord En väg,
förut af ingen dödlig spord, Vår färd har öppnat,
detta kors skall visa. Förrän vi vända om, rnå vid
dess fot Vi alla falla ner, med bön och bot, Och för
det mål, vi hunnit, himlen prisa.»
Så böd Columbus, och det sista bud,
Som ställde hvar och en till doms för Gud,
Bröt af det knot, som börjat sorla redan,
For det de intet guldland funnit än,
Och skulle dock nu vända hem igen.
Att lungna dem allt mer, han fortfor sedan:
«Fast vi ej Stor-Chan på sin thron få se, I allt
det österländska majestätet, Då vi ej kunna oss till
lands bege In i hans rike till det gyllne sätet: Så
tröstom oss, att dock Cipango nå, Som ligger oss, då
vi tillbaka gå, Till höger eller venster, hvilketdera,
Utröna vi väl snart. Men rnå vi nu Allt verldsligt
lemna. Främst oss alla ju Franzéns Dikter. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
