Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guds rike angår, som betyder mera. An allt hvad
Indien rikt och härligt har. Beredom oss i stillhet
en och livar, Att Herrans dag begå.»
Han gick, oeli alla I tysthet gingo att tillbaka
se På lefnad sfär d en, och med ångrens ve Och trons
förtröstan ned för korset falla.
Den helga dagen kom: och messans stund Skall på
en höjd bli firad, i en lund Af glesa palmer, ett
naturligt tempel. Der landets åbor, som sig rundt
omkring Talrikt församlat, kunna se allting, Hur det
af himlen bär en helig stämpel.
De lyssna väl till ordets högtidsljud,
Som mullra hörs likt åskans förebud,
Dock rör dem mest den brokigt sköna glansen
Af ljusen , klädren, kalken och monstransen.
Men mången ock en helig känsla får,
Att se den andakt, hos de hvita rår.
Bland andra en, hvars kopparbruna panna, Der några
strån af silfver hängde qvar, Så af förstånd som
godhet uttryck bar, Dervid i djup begrundning syntes
stanna. Hvad honom rörde mest, var biktens stund,
Då alla, så med ögon som med mund, Sin synd, sin
ånger och sin tro bekände; Och presten löste dem från
deras skuld, I det åt Frälsarn, målad himmelskt huld
Ibland de tolf, en tårfull blick de sände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
