Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som jord och himmel mera sköna p;or , Af
honom är. Jag tror.»
«\ älsignom Herran,
Som med sin anda verkar nar ocli fjerran!»
Columbus sade, rörd, oeli straxt ett bud Till
patern sände. «Hclga här ät Gud En själ, till
honom förd af egen ledning. Gör, med ett ord, till
kristen denna hedning. Han kan ej orden, ocli vid
sjutti år Han dem ej lär; men saken han förstår,
Som genom Primus du kan genast röna. Gör snart ditt
verk, som Herren sjelf skall kröna. Hans anda gjort
det mesta re’n förut. Yind blåser god. Var snäll.
Vi måste ut.»
Blott med en ödmjuk bugning Eoyle svarar, Ehur’ af
arghet ömsom blek ocli röd. Att döpa färdig straxt,
han hör med nöd På tolkens ord, som gubbens tro
förklarar. Det dopet dock han ärnar som ett tvång,
Ett intrång i hans kall af amiralen, I spanska kyrkan
ange, då kabalen Mot verldsupptäckarn mogen blir en
gång.
Men himmelskt salig af det nya lifvet Den döpte kände
sig, då i sin famn Columbus honom slöt, hvars eget
namn Christoffer honom blef i dopet gifvet.
Nu på en staf, som amiralen höll,
Den gamles blick ined stor förundran föll.
«Hvar har ni funnit den?» han lifligt sporde.
«I hafvet, der den mig förvissad gjorde, Att land
var nära. .Jemte den. var der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
