Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förstår Columbus hennes r(")i’da själ;
Oeh då de nådens ord, hvarmed hugsvala
Han henne ville, hon ej fatta kan,
Han samma helga bild skall låta tala,
Som hennes far till Christi kyrka vann.
Men han förgäfves söker den i barmen:
Vid ombytt drägt, att se Cipango bråd,
Han glömde den ombord. Dock vet han råd:
Han klär af rocken från don högra armen,
Ty när till sjös. en skägglös yngling än,
Han sig begaf från Genua första gången
Och föreställde sig den händelsen,
Att af en turkisk seglare bli fången,
Bland fiender till Christi kors och namn:
Han dessa lät i armens hull inbränna,
Som sjömän göra än, att i en hamn,
Der kristne bo, man må dem igenkänna.
Nu denna arm, hvars blotta hvithet re’n,
Liksom från ljusets land ett återsken,
En helig glädje hos den unga väckte,
Han fram åt sängen till den sjuka sträckte
Och lät dess bleka mun de himmelsblå,
Försoningsfulla tecknen kyssa få:
Och bad att Frälsarn måtte henne unna,
Som här ej känna lärt hans dyra ord,
Att efter döden honom nalkas kunna,
Ett får, ur öknen räddadt till hans hjord.
Columbus gick, och genast patern sände Med helga
vattnet, helga oljan dit. Förut, hvad sjelf han vågat,
han bekände: Hvaröfver munken, med bedröfvadt nit I
folkets åsyn, bakom amiralen, Sig låddes himla:
hemligt glad likväl Att till sin klagan finna
nva skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
