Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid ut hyddan ner i dalen
Han sig begaf. Hans tröst var dock för son:
Den frommas själ i frid var gången re’n.
Med friska palmlöf far och dotter hölja Det kära
liket, och ined tårar skölja. I grafven med den
säng de lägga det, Hvari hon dog; en säng af
bonudlsnät, Som, hängd på stolpar, är de vildas
läger, Och ofta under stjernorna i skyn Emellan
träd, som fägna lukt och syn Med regn af blommor,
rörd af vinden, väger.
«Hon är försvunnen från vår famn, min vän.
Dock i vårt hjerta hon oss nalkas au.
Snart hoppas jag i himlen henne hinna,»
Deri gamle sade, blickande åt skyn,
Så saligt rörd, som om han sett en syn.
«Men om jag der ej skulle henne finna,
Yill jag besöka henne på den ö,
Dit af vårt folk de fromma, då de dö,
Bege sig, att der bo i helga lundar.
Dit får hon säkert fly tills dommen stundar.
Då öfver henne såsom Öfver mig
Jag hoppas Christus skall förbarma sig.»
En sång för döda, som de vilda bruka, De sjöngo nu;
och sedan de med mull Höljt öfver grafven, blef en
vattenkruka Deröfver ställd, af friska blomster full.
Anakaona, så den unga nämndes,
Nu af sin morfar följd åt hamnen går,
Dit af Columbus på hans skepp hon stämdes.
I djup förundran vid dess syn hon står,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
