Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då lian gjutit menskoblod. Men den dag, lian skulle
skjutas, Vakten, som kring fången stod. Honom lät
ett rådrum fi mm, Att i skogens djup försvinna.
Medan Tabakox
I ett tobaksmoln sig sinter,
Venepox med segerfröjd
Ser det värre gift, ban gjuter.
i honnngsfågelns täckti hamn,
Som i en skön vildinnas famn
Ur skötet af en blomma flyger,
Lik en bevingad ädelsten,
Så lifligt är dess färgers sken,
Han öfver hennes läppar smyger
Mot en spanior, som kärligt ser,
Hur hon i oskuld vänligt ler.
Då hon en kyss hans ömhet skänker,
Den falske fågeln, som förut
En odörtskalk har sugit ut,
Ifrån sin näbb en perla stänker
På hennes rosenmmi, som den
Meddelar åt sin kristna vän.
Snart i sitt blod ett gift han känner, Som lik en
afgrundslåga bränner. Från man till man dess smitta
går Och som en pest Europa när Att kring dess alla
länder rasa, Beröfva ungdomen sin vår Och åldern
sina silfverhår, För sjelfva skönheten ge fasa;
T kärlekens, den huldes, narnii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
