Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l GG
Dock, ined sin orkan livad vunno de? Med mitt
rökmoln jag- långt mera gjorde;. Mest dock, Venepox,
du verka torde, Plämd åtminstone skall det oss ge,
Då hos kristna män, som, turkiskt sälla. Ät en
islamskt paradisisk ro Här sig lemna, glömmande sin
tro. Du förgiftar sjelfva lifvets källa.»
Sagdt, och samma stund de gä. Hvar till sitt forsat,
de två, Se’n de nickat åt hvarannan Med den horn be
prydda pannan.
Under träden vid sitt tjäll
Sitter i sitt lugn så säll
En inföding med sin pipa,
Lik ett y, för näsans drag
Dubbel gjord, att hon må gripa
Med ett dubbelt välbehag
Ångan, sorn ur henne röker.
En spanjor på honom ser,
Hur han njuter, tills allt mer
Frestad, han det sjelf försöker.
Röken i hans hjerna går
Och ett plötsligt rus han får.
Den vid giftet icke väne
Faller i ett raseri,
Som ej sluts, förrän sin bane
Öbon får: hvarpå ett skri
Så af hämd, som skräck, sig höjer
Och den kristnes öfver cl a d
För Columbi öron röjer,
Som förkunnar utan nåd :
Att hans eget blod skall gjutas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
