Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Lian gaf (or Pinzons häst, i land den
ledde. Och i ett ögonblick försvunnen var.
Anakaonas bror Behechio rådde
Om hela detta undersköna land.
Men kungasätet låg på annan strand.
Dit hon, som hinden snabb, på genväg nådde
Förrän Alonzo hunnit segla om
Hamgagias ut i hafvet sträckta, långa
Och smala tunga: der han från de många
Gästfria hämnarne så lätt ej koin.
Fast ingenstäds besannades hans drömmar
Om guld, som högtals låg i berg och strömma
Han dock af här en bit, och der, som satt
Hos qvinna eller man, än i ett öra,
An i en näsa, plockade en skatt,
Som dugde nog att hem för intet föra.
Men der han nu tar hamn, han med en fest
Blir genast firad, som en väntad gäst.
Vid seglarns åsyn samlades på stranden
Allt folket af en stam, som mera skön
Och städad var, än någon ann’ på ön.
På landningsstället stod med palm i handen
Anakaona, skön som en najad,
Nej, som en gratie, stigen ur ett bad,
Med ljusblått flor, som, af Columbus gifvet,
Från ena axeln henne flöt om lifvet.
Med henne följde, färdiga till dans
Och prydda, såsom hon, ined rödhvit krans
Och gördlar utaf löf, en tropp af unga,
Bildsköna flickor, som hon lärt att sjunga
En till Columbus ställd, högtidlig sång.
Men när hon mötte för Columbi höga
Och ädla skepnad Pinzons knubbiga och föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
