Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.171
Intagande person, föll på en gäng
All hennes tjusning; och ined häpen stirring.
Hon ock de andra bragte i förvirring1.
Dock fann hon sig igen och böd sin tropp,
På ärnadt sätt, som blott vid offerfester
För Gudarna var brukligt, följa opp
Till kungens hus de hiinlaburna gäster.
Behechio vördnadsfull dem gick emot,
Och böjde ena knät för Pin/öns fot.
Fast systerns känsla se’n af brödren deltes.
Som tyckte äfven han, att något feltes
I hvad han väntat af en solens son:
Pä allt sätt dock beviste han sig mån
Att fägna gästen och hans ynnest vinna.
Beredt är icke blott ett högtidsbord,,
Men, hvad de hvita här ej väntat finna,
Ett spel, der dans, som leds af sjungna ord,
Förfädrens bragder fram för ögat ställer.
Areito nämndt, det hos de vilda gäller
För Häfdateckning, som för helig sång,
För lustbarhet och gudstjenst på en gång.
Prinsessan sjelf deri en mästarinna De hvita, som
de röda, måste finna, Då kungen bjöd dem till en
skådeban, Vid flodens strand inrättad, på en plan,
Framför en lund, der, om ej sagan felte, Det skulle
verkligt händt, som nu m au spelte.
Med venstra handen höll hon vid sin barm En dufva,
då hon fram pä banan trädde, Och svängde med behag
sin högra arm, I det hon såg kring lunden och sig
gladde Ät blommor, fåglar, ijärlar. och hvad mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
