Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Med stilla majestät, frän ängd till ängd,
Den breda Jagi der, i ändlös längd.
Det stolta namn af konungsliga slätten,
Den fick med tiden; aek! men hvilken tid!
Det arma folk af slafveri och strid
Och svält föröddes. Ve! de fostrings-sätten.
Att jaga dem med hundar ur sin skog,
j "
°*
Och piska i en grufva, till en plog. Om denna fara
ingen af dem drömmer T denna stund, dä der pä
höjden sta De första af de spanska, och nu gä Att
speja guldet, som Cipao gömmer.
Den glans, de väntat af det gyllne hus, Ju
närmare det ses, dess mer de sakna. Det visar dem
blott klippor, stela, nakna, Och knappt en buske,
växande bland grus; Men, plötsligt hejdande sin häst,
sig kastar Ojeda ner och till ett strömfall hastar
Att lyfta upp, hvad han der glimma säg.
«Se, af gediget guld en klump der lag, Som mycket mera
än min värja väger;» Sä till Mendez, den visande,
han säger; Och nu, med glädjen af förnyadt hopp,
Upp till sitt mål de trötta djurens lopp De sporra
än och inom kort det hinna.
Här är Cipao, men Cipango hvar? Det rika land,
som stora städer har! Dertill ej minsta tecken här
de finna. Och hvar är guldet? – Det Ojeda fann,
Ar det det enda? Ja, som utan möda Och konst
och verktyg nu förvärfvas kan Ur all deri mängd af
ådror, som här glöda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
