Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä iill lurarna lyss, och ofrid anar, Kj
manskap allenast, men djefvulskap,
Hvilka vidunder fram ur sin hala der titta!
Se draken på guldet, hur häpen han glor. Om än
berget sig välte, lian skulle der sitta
Och vakta sin skatt med ej släppande klor.
Men i skymningen ut plä’ de andra sig smyga, An
flaxa längs marken med nattskärans sed,
ÅH i luftiga ringar, som flädermöss, flyga, Och slå
på allt ljus, för att släcka det, ned.
L sin håla de drömt, de äfven, om ljuset, Som kommer
från öster, med livitietta män;
Och att dessas besök i det Gyllene linset Af guld ej
en gnista der lemnar igen.
Nu, L vad oro! då bäst från den nordliga stranden,
Coatli dem sände ett varnande bud: Caonabo till
strid, i de sydliga landen,
Dem kallar med trolihornens skärande ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
