Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med hufvudet, som kungligt sitter der. Och med
förståndigt klara ögon blickar, Fast deras eld ej
som de nedras är. Ett svcpe, likt det röda
släp af dagen. Ar höljdt omkring dess menskliga
gestalt. För öfrigt, svart är kroppen öfverallt,
Och äfven hufvudet med menskodragen.
Att det är afgnmds-försten, konungen
För alla Zemer, Caonabo sluter:
Och, knöbojd- i en bön sin andakt gjuter,
Som han ej gjorde, om från himmelen
En Gud steg neder. Honom ej förfärat,
Hvad om de hvitas gudamakt han hört,
Ej, om han sjelf den sett, den honom rört.
Det ondas välde är af honom ära dt,
Men ej det godas: detta hatar han,
Det förra räds han; himlen ser lian an
Med trots och hån, hur än dess stormar rasa.
Dess viggar ljunga och dess thordön gny;
Men på en afgrund tänker han med fasa
Och bleknar, när han nalkas blott en dy.
Fast ej en dy, han tycker marken skälfva
Här under sina knän, som darra sjelfva.
Dock allt sitt mod han återfår till slut,
Då denna bön han hunnit gjuta ut:
«Du nattens son, som herrskar under jorden,
Och ofvan den på sjelfva himlen rår,
Då solen fången du hvar afton får,
Långt förr än hon och alla stjernor vorden,
När de förgås, vid himlafästets fall,
Du dem allena öfverlef va skall.
Dig främst bland alla Gudarne jag dyrkar;
Ty du mig hjelper fram på mörkrets stig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
