Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min egen blick om dagen leder mig;
Oeh mitt förstånd, då jag ej annat yrkar,
An hvad för alla öppet vara rnå,
Mig visar, hur mitt mål jag bäst kan nå.
Men när, om natten, jag mig smyger sakta,
Att speja, lura, ligga i forsat;
Ocli när, att dölja, hvad jag syftar åt,
Jag måste på hvart steg om dagen akta:
Då är blott du mitt stöd. Blott genom dig
Från fången träl till kung jag upplyft mig.
Till dig jag flyr, nu äfven, vid den fara,
Som dessa hvita, hvadan de rnå vara,
Från hafvet eller skyn, bereda här,
Långt mer betänklig, än om söderns skär
Hit sände alla, som der vapen bära
Oeh sina fångna fiender förtära.
Kom till min hjelp. Aek! derför är det ju
Som da i synlig hamn mig nalkas nu.
Jag tackar dig!»
Det säga knappt han hunnit, Och tyckt sig Gudens hand
och hufvud se Ett stumt, men tydligt bifallsteeken
ge, Då han i samma ögonblick försvunnit.
Na Caonabo, som är snabb i lopp, Lik dromcdarien,
trots sin stora kropp, Beger sig hern och straxt
kring alla stränder. Att efter Piuzon lura, manskap
sänder. Sjelf längs med kusten, än i en cano lian
ila ses, än på CD bergshöjd stå: Tills han omsider
skymta ser det hvita. Aflägsna seglet, och med
tändren skär; En tiger lik. som brinner af begär
Att rusa fram och rolVet sönderslita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
