Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
PÄ elfvens andni strand, och sparkar mull Och fåfängt
stöter rned den sänkta pannan Och vrålar, sa af mod,
som vrede; full.
Se’n när lians raseri sig saktat hade, För ITig vev
s konung han i dagen lade, Hvad vada dem och hela
deras ö Af dessa bleka fremlingar bereddes. Fast ned
på jorden askan af dem leddes, De voro menskor dock,
som kunde dö.
«I)crom ett tvifvel,)) for han fort, «har varit,
Tills man det nu vid denna strid erfarit,
Som du sa tappert fört. Hvad harm, min väv
Att jag ej hann med mina raska män
Till bistånd komma! Men oss nu förena
Vi måste alla och i denna trakt
Först slå Alonzo, då han är allena,
Förrän han stödes af Columbi makt.
Kring ön de fara, att bespeja henne
På hvar sin sida. Hittills ej, som denne,
Den andre röjt, hvad han i skölden bär.
Dock ganska tydligt begges afsigt är
Att icke blott allt gnid ifrån oss föra,
Men landet knfva, oss till slafvar göra.»
Till slut förtäljde han, af ondska blek, Om Pinzons
mot hans brud försökta svek.
«Är sådant möjligt hos ett himmelskt slägte?))
Utropte Cotabanama (så nämnd
Var Iligveys konung), och sin hand till hämd
För denna skymf åt Caonabo räckte,
Om ock den fara, denne förutsåg,
Ej öfver landet än så nära låg.
Nu Gvarionex, hvars rike till Manjana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
