Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordostligt gränste, skulle vinnas än. Gvakanagari
var de hvitas vän: Dock skulle bud till Marien ej
blott spana Columbi steg, men konungen förmå, Att i
förbundet med de andra gå.
Ej blott en koloni på Hayti bilda Columbus tänkte,
men en Herrans hjord Nu redan samla af de fromma
vilda; Sjelf bättre prest än den, som här hans ord
Förkunna skulle. Ty hvad lärde denne? Blott att
sig korsa öfver bröst och änne Och vid ett radband
mumla tomma ljud, Och tillbe blott ett beläte för
Gud. Columbus deremot, som lik de unga Var äfven deri,
att med böjlig tunga Uppfatta språk, snart kunde
utan tolk Förklara ordet sjelf för landets folk. De
blindas vantro först han känna lärde, Och ställde
se’n mot dess orimlighet Sin tro; och viste i dess
inre värde Och yttre skönhet dess gudomlighet. Med
blicken, ljusnad i ett tårfullt öga. På honom hörde
kungen och hans son. Mest var dock denne rörd utaf
det höga I lifsens ord, och att det fatta mån.
Det intryck, kristna tron på många gjorde, Nationens
prester ined bekymmer sporde. Ej prester endast,
läkare jemväl Och spåmän voro de, och tecken tydde
Vid jagt och fiske. Deras råd och skäl llegent så
väl som folk i all ting lydde. Ty Gudarne så när de
troddes stå, Att de på deras vägnar borde rå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
