Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Då af en trolldryck rusiga de lågo,
Förmentes deras själar vandra ut,
Hvart helst de ville, allt till verldens slut,
Der ända ned i afgrunden de sågo.
Nu rädda, att med sina gudars makt
Sin egen spilla, stodo de på vakt.
Snart föll en högtid in, som hölls i landet
Hvart femte år, och skulle samhällsbandet
Så väl som religionen styrka ge.
Vid kungasätet då sig läto se
De fem kasicker, som till Marien hörde,
Att hylla spiran, som dess konung förde.
Om denna högtid Butiernas tropp,
Den presterliga, gjorde sig det hopp,
Att med dess glans och ståt de skulle sätta
De hvitas religion, som dyrka Gud
Med tomma korsningar och torra ljud,
I folkets ögon ned och sin upprätta
I en förnyad helgd. För detta mål
Skall nu med större lustbarhet och prål,
Än nå’nsin förr, högtidligheten firas.
Ett berg i nejden är af ålder spordt
Som tidens vagga, evighetens port:
Dit sker en vallfart, der skall dagen firas.
Vid Cap Francais ses än i dag en gång I berget huggen,
hundra alnar lång, Som leder in i en omätlig håla,
Hvarur ej blott de folk, på jorden bo, Men alla
stjernor, som på himlen stråla, Utgångna äro, enligt
vildens tro. Derinne, så dess prester förcgåfvo, I
långa tider sol och måne sofvo, Till dess dem väckte
öfverandens ord:
Franzéns Dikter. V.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
