Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19G
Af fjäderbuskar. Snart än mer förskräckt lian
större lågor ser deruppe ljunga, Oeli thordön hör,
som likna dem i skyn, Och känner marken under
föttren gunga, Och tycker husen ramla ner i byn, Och
skogen skakad bli, och bergen skälfva, Och hela ön
sig ned i hafvet hvalf va.
Ur den bestörtning, honom slog dervid,
Han väcks af klang och spel, som slutad strid
Och vunnen seger af de hvita tyder.
Och, när han nu åt höjden blickar opp,
Han deras fana ser på kullens topp,
Der hon kapellet med sin svajning pryder.
Men nu den svarta fanan bärs omkring Till landets
folk, som står der i en ring, Att de må se, hur den
är prydd med slika Missfoster eller troll och odjur,
mer, An menniskogestalt och uppsyn, lika Afgudabilder,
som man här tillber.
Derpå sin röst, den djupa och dock klara, Columbus
höjer så, att den är hörd Af all den hedna som den
kristna skara; Och ingen hör den, utan att bli rörd.
«J dyrken, sägen J, den store Anden, Som jord och haf
och himmel bär i handen. Den samme Gode dyrka äfven
vi, Och honom ensam; men jag ser, att J Tillbedjen
mörkrets onda makt tillika. Se’n J då ej, hur
alla skuggor vika Och alla troll, då solen rinner
opp. Hvad! och den kärlek, som är Gud allena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
