Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Med afgrunds stygghet viljen J förena. J liyseu i
ert hus, ja, pä er kropp Dess grymma bilder; och
ert hjerta känner Dervid den ångest, som det onda
ger. Tron mina ord, oeh jag vill visa er Det godas
bilder, bilder af de vänner Till Gud och menskan,
som derofvan bo Och med sin förbön ge oss tröst oeh
ro. KU föremal behöfver menskans öga, Som hennes
hjerta lyfter till det höga, Hvari fördold den store
Audun är; Men honom kärt oeh likt det måste vara, Ej
sta hans bud emot, som denna skara Af djeflar,
hvilkas makt är tillbedd liar. Den strid J sett
har bort er redan visa, Hur ljusets välde öfver
murkrets rar. Men vanten, och hvad nu här förestår,
Med ännu större kraft det skall bevisa.»
Den svarta fanan ut på sjön blef förd, Och ställd
på skeppets vrak; af vinden rörd, Hon der en stund,
i allas åsyn, svängde: Tills, med en ljungeld och
förfärlig smäll Och hvining, frän det heliga kapell
Eli kula kom, som henne genomträngde Och slog den
spillra, hon var ställd uppå, Och ned i sjön begrof
dem begge två.
Härvid, med folket, äfven kungen fäster En häpen
blick på sina hedna prester, De sjelfve bäfva,
icke säkra mer, Att ej vid fanan deras gudars välde
Förtrolladt var och sönk i djupet ner För samma
åskeslag, som henne fällde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
