Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ej deraf lider hon men, För gaddarria hård som
en sten. Dock barnet, som sofver, de väcka. Han
ser på dem, ser med det hot, Som påminner, huru
hans fot Ormhufvudet krossar; och häpna, Försvinna
de alla på stund.
Men nu dessmer de sig väpna, Mot kristna, som blott
med sin inuiid Bekänna sin tro och med knäna; Då
honom, hvars makt, hvad gestalt Han lånar, är ond
Öfverallt, Med hjerta och gerning de tjena.
Som ett litet vingadt djur Griper an en väldig tjur,
Och i raseri lian springer Öfver åker, öfver häck,
Öfver dike, öfver bäck, Och ej aktar, om man
ringer, Eller trummar, eller slår, Tills lian
vid ett brådjup står: Så de lömske andar flyga
Kring spanjorerna och smyga Sina skott i deras
bröst. Yilda lustar hos dem vakna, Tysta ner
förnuftets röst. Ack! de fleste bland dem sakna
Allt begrepp om nådens ord, Som Guds kraft,
i hjertat spord. De sig helgade förmena, Xär de
blott till bilden gå, Mumla hvad de ej förstå,
Och med fin »Tärna allena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
