Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot våra Zemers makt de bleka två,
När bort med sig Columbus tar sin styrka.»
Detta hopp dem gåfvo än Deras gudar, som igen Qvickna
och sig sansa hunnit Ur den skrämsel, att sig se
Skjutna in effigie Och i hafvets djup försänkta.
«Tyst! jag tror, jag lefver än? Se, du lefver ock, min
vän. Äro vi då icke dränkta? Ha vi ingen kula fått?»
«Bror, det var ett narrspel blott. Men försökom våra
skott, Ej på denna bild allena, Som, med barnet i sin
famn, Dock vill bära jungfrunamn Och gudomlig makt
förena Med en qvinnas Ödmjukhet, Som att lyda född sig
vet. Hetom alla dem vi finne Ave ropande derinne, Och
här utanför likväl Hedningar till kropp och själ.»
Som getingar surrande svärma
Kring gossen, som stört dem i bo’t,
Och stinga hans hand och hans fot,
Ät sjelfva hans ögon sig närma:
Så Zemerne sluta omkring
Den heliga bilden sin ring,
Med hopp att den såra och Häcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
