Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anakaona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
På det med mig försvunne ock mitt namn. Ännu,
hvar gång jag ser min fåle skygga Och klippa med de
spända öronen, Till tecken af en fara, tar jag den,
Att med dess skräck mot fiender mig trygga. Dock
att för kristna dölja mig, jag mest Behöfver den.
Som en välkommen gäst, En gäst från himmeln, jag de
vilda gläder, Då skild ifrån min larf, som från min
häst, Jag till dem in i deras boning träder.
En dag i dessa nejder om en ö,
Der goda menskor samlas när de dö,
Och der i stillhet lefva, fick jag höra.
Ack! tänkte jag: just det mitt mål ju är.
Por verlden död, jag for att lefva här
Blott som en hamn. Att ett besök der göra
Beslöt jag genast; och då der för mig
En mö, så lik en Huris, viste sig,
Jag trodde Mahmuds paradis der vara.
Hvad jag på thronens höjd vid all dess prång,
Till den ej skapt, fast född, har mången gång
Med tårar tänkt, jag hoppas nu erfara:
Hur med en vän, som denna, mig ett tjell,
Mer än Alhambras gyllne slott, gör säll.
Hvad jag hos ingen funnit af de många.
Som i mitt harem täflade med allt,
Som ger behag åt uppsyn och gestalt
Och retar sinnet, att min kärlek fånga:
Det fann jag straxt vid detta rena bröst,
Ej sinnets tjusning blott, men hjertats tröst.»
Till slut om den rival, de fly, lian nämnde:
Hvarvid Ojeda af dorn bada tvä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
