Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Anmärkningar. (Till första upplagan 1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turligt. att mau satte paradiset pä något af de
högsta bergen, i de varma luftstrecken. Äfven var
Linné föreställde sig menniskoslägtets vagga i den
högst belägna delen af Asien (omkring Himalaya),
der han trodde sig funnit, sä väl sädesslagens som
boskapens ursprungliga hem.
När nu Columbus skulle upptäcka en ny sida af denna
verldsdel, hvilken han tänkte sig, framför alla andra
jordens Hinder, rikt begåfvad; sä var det en naturlig
tankegång, att han der föreställde sig menniskornas
första boning.
Icke heller är ban den ende, som inbillat sig att
paradiset är ännu till på jorden, i sin ursprungliga
skönhet. Augustinus, bland många andra, hade samma
dröm. l hans tanke stod Eden på en otillgänglig
bergshöjd, hvars spets nådde ända upp i tredje
regionen af luftkretsen och nalkades månen; hvarför
den ock vid syndafloden blifvit för dess härjning
bevarad.
Att Columbus just i viken af Paria trodde sig
hafva funnit nejden af paradiset: dertill bragtes
han icke blott af den stora och sköna natur, som
han fann på dess stränder, utan förnämligast af
eqvatorns grannskap, kring hvilken han föreställde
sig den upphöjda delen af jordklotet; och af den
inbillning, att ban på den hade småningom uppstigit
allt sedan honom mötte en varmare och mildare luft. en
sällare sjö, nya stjernor på himmelen samt andra i
den gamla verlden okända feno-inener. En särskildt
anledning att tro sig nära Eden, gaf honom det starka
strömmandet af sött vatten i denna vik. Icke nöjd med
den naturliga föreställningen, att det måste häri-öra
af en stor flod, som genomfarit ett vidsträckt land,
och i sin bana insamlat en mängd strömmar, paminte
han sig ibland de öfriga kännetecknen på Eden, som
kyrkofadern e uppgifvit, äfven det, att ifrån dess
branta höjd skulle i en under den belägen sjö nedfalla
en sådan myckenhet vatten, att dånet deraf gjorde
alla i nejden boende menniskor alldeles döfva. På
ett lika tillfredsställande, som underhållande sätt,
visar Irving, (B. 10, k. 14, samt App. N:o 33), att
denna föreställning hos Columbus, ehuru svärmande
och utsväfvande den ock synes, likväl på en tid,
då mer än halfva jordklotet ännu var alldeles okändt
och lemnade ett fritt fält för undersamma tankar och
gissningar, var icke blott förlåtelig, såsom stödd
på an allmän tro och på gamla skrifter, hvilka höllos
nästan för oraklet*, ntan ock hade ett större sken af
sanning, än många spekulationer och theorier af män,
sorn i skolor och akademier haft ett stort namn för
sin vishet och lärdom.
Sid. 109. Den hette Papa.
Eller Papay, skrifs äfven Papaw. Till färg, form och
storlek är den snarlik melon: hvarför ock trädet,
som hör till samma växtfamilj (Cueurbitaceae),
kallas melonträdet. Dess botaniska namn hos Linné är
Garica Papaya. Stammen är grenlös, men af en ansenlig
höjd. .Frukten sitter i dess bladiga topp.
Sid. 110.
Manjoks vilda rötter. Jatropha Manihoc, Linn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
