Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Anmärkningar. (Till första upplagan 1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
dets gudar, i allt afguderi är någonting, som väcker
löje, jemte afsky. Olympens gudar, ända till Jupiter
sjelf, äro komiska, icke blott hos ITomerus, som rned
flit låter dern så handla och tala, utan till och med
hos Virgilius, emot hans afsigt. Oaktadt all stylens
värdighet, måste man le åt Juuos vrede och hennes
rnotstånderskas ränker. Löjlig är äfven katolikernas
dyrkan af helgon och bilder. Men i synnerhet gäller
det om de onda andarna, att de ej kunna framställas,
utan att någonting groteskt ingår i det rysliga af
deras skepnad. Sjelfva den majestätiske satan hos
Milton kan ej behålla sin höghet, då han kryper in
i en orm. Ja, det är någonting ironiskt i Guds egen
dorn öfver honom i l Mos. B. 3: 15, då han straffas,
såsom vore han blott ett oskäligt djur. om hvilket
likväl hvarken dom eller straff kan tänkas. Det ligger
i naturen af all, emot den Allsmägtige sig uppresande,
ondska, att vara på en gång fasansfull och genom sin
orimlighet löjlig.
Då nu äfven i de högtidligaste hjeltedikter det så
kallade machi-neriet innebär någonting komiskt,
så trodde författaren sig ej böra undvika en sig
sjelf erbjudande anstrykning deraf i ett poem, som
för ingen del gör anspråk på äran af ett egentligt
epos eller en så kallad epopé. En sådan har han så
mycket mindre åsyftat, som han icke ens åkallat den
episka sångmön, för att stämma tonen af hans lyra
högre än som tillhör deri enkla, på historisk grund,
ehuru med poetisk frihet, stående berättelsen. För
öfrigt har författaren aldrig kunnat begripa, hvarför
den episka poesien skulle mer, än den dramatiska;
vara bunden af vissa tillfälliga former, vare sig de
äldsta, hos ett obildadt folk vildt vuxna, eller af en
nyare konsttheori efter några fä mönster föreskrifna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
