Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifall de uppnå sitt mål, utgöra ett förträffligt
ärnne dertill, såsom p ii en gång klassiskt och
kristligt. Man föreställe sig Mahomet sjelf tvungen
att lemna sitt Harem .- i manen, för att försvara
det hotade Islam, och hela skaran af Greklands fordna
hjeltar oeh visa, förundrad, att på Olympen, Parnassen
orh andra klassiska ställen mötas med kristliga helgon
i strid för samrna sak. Nu, om icke förr, skulle väl
Sokrates och Plato underrätt a sig om Ohristus och
hans lära *.
Idéen till en sådan epik bör kunna bedömmas, oberoende
af den dom, som nu eller framdeles drabbar närvarande
i mer än ett afseende ofullkomnade försök att utföra
den. Härmed vill jag dock för ingen del afböja eller
mildra den granskning af det sednare, som redan nu
låter sig göra.
Naturligtvis kan om dess plan och komposition ännu
intet omdöme fällas. Endast örn graden och arten
af författarens gåfva att utföra vissa detaljer,
torde något begrepp kunna hämtas, dels af de i
Stockholms-Posten införda fragrnenter, dels af några
ställen i de tvenne stycken, som i tidskriften Svea
äro intagna. Föröfrigt, då jag med dessa senare haft
den särskilta afsigten att antyda den ofvannämnda
idéen, så har jag i dem båda, jag bekänner det,
infört åtskilligt, som jag eljest skulle alldeles
förbigått eller till ett annat ställe uppskjutit. Så
blef i det förra stycket traktaten i Beenvald intagen,
ehuru den hvarken enligt händelsernas verkliga gång,
eller poemets plan, dithörde. Jag fann dock efteråt,
att jag genom denna omflyttning snarare motverkat än
befrämjat äfven det tillfälliga ändamålet. Tjenligare
dertill skulle riksdagen i Regensburg varit, och
det deremot svarande mötet af Philip med de öfrige
hierarkiska och despotiska andarna, hvartill ett
utkast finnes i S:t P. 1817, och hvaraf endast en
liten bit är införd i Svea (TH s. 88). De höra ock i
sjelfva verket till första sången; men voro då ännu
icke färdiga, såvida författaren vid utarbetningen af
särskilta delar icke alltid följer det helas ordning.
Det är således blott studier och esquisser som här
exponeras, torde någon säga härvid. Ja, svarar jag;
det plär ju vara ett af ändamålen vid en exposition,
att målaren sjelf skall lära dervid. Det är naturligt,
att om man skall uppoffra sig till ett lifstidsarbete,
man vill göra sig något hopp om dess framgång. Jag
känner alltför väl den regeln, och erkänner äfven dess
riktighet, att en poet och konstnär förnämligast bör
fråga sin egen genius. Dock bör han förut vura viss,
att han i sjelfva verket har en genius att fråga,
och en genius, på hvilken han i det ämnet, eller
i den grenen af konsten, kan med trygghet förlita
sig. Derför kan det icke vara onyttigt, att lyssna
äfven till en röst utom sig sjelf; och det fins en
röst, som i det afseendet säger mycket, också när
den tiger. Expositionen af dessa fragmenter kan då
tjena dels till
* Märkvärdig är den aning, som Sokrates hos Plato
yttrar om en kommande lärare, som, sjelf ett mönster
af vishet och rättskaffenhet, skulle föra menniskorna
till Gud, i det han skingrade dimman ifrån deras ögon,
såsom Pallas hos Homeros gör med Diomedes, så att han
ser Gudarne vid Troja, hvarvid Alcibiades yttrar den
önskan att se den dagen då han kommer, och hoppas
att den icke är långt borta. Se Alcib. Sec. mot
slutet. Äfven på ett annat ställe (De Rep. L. 2)
förekommer en målning af en fullkomlig man, som
står fast i sin dygd. ehuru han gisslas, bindes och
slutligen Upphänges på en skampåle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
