Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Frans det kände, som du, och den långa och blodiga
striden
Förde han, ridderligt stor, för verlden, ej endast
om May-
land.
Derför böd han ock mig sin hand, med den aning,
att Göten
Skulle ifrån de stränder, dit "Roms legioner ej
vågat,
Der en folkförtryckares ok än aldrig är buret,
För Europa ännu en gång som en hämnare framstå.
Sjelf på de skumraiga klippor i skygd, hur verlden
än stormar,
Endast vid folkens nod går svensken ut, och dem
räddar.»
«Kunna då ej,» tog Henrik igen, ((Europas regenter
En gång skönja det mål, försynen beredt för dess
sällhet.
Bröder äro dess folk, upprunna ifrån en gemensam,
Adel och kraftfull stam, och blandade, Nordens och
Söderns
Barn med hvarann, Latiner med Galler, Iberer med
Göter.
Christne och frie, och vexlande midt i de blodiga
fejder
En med den andra sitt ljus, sin konst, sin tanke,
sin anda,
Äro de blott en slägt; fast nu den främste ibland
dem,
Österländskt obroderlig, vill nertrycka de andra.
Men dem alla de två förenade skola befria,
Svensken och Franken. Om kejsarn i Wien
tilltror sig att
Horners k Vara, ej kalla sig blott: så är
Svensken en Göte, och
Franken
Ar en German. Ej blott en German, till hälften en
Norrman ,
Räcke han Svensken sin hand, och folken frukta ej
mera. Fred och frihet hvar åt sitt land vi vunno,
o Vasa, Medan vi lefde på jorden. Om nu åt
hela den verldsdel, Der vårt namn välsignas ännu,
vi kunde dem vinna: O! hur skulle vi blicka dit ner
med glädje och kärlek. Jorden åt himmelen sjelf sin
sällhet strålar tillbaka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
