Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Talande sä, de sänkte sig ned på de ljusnande molnen
Efter en storm i den ängd, som redan var vunnen
af Gustaf,
Der af Wollin och Ysedom mött, vid sin vändning
åt hafvet, Odern förbyts till en sjö. Derifrån de
sågo de första Visa och lyckliga steg, som befäste
de Svenska i landet, Utan strid och blod. «Evöfre
han öar, en viking! Här skall han finna sin gräns:»
utropade Conti, den stolte, Medan vid Gartz
han förskansade sig och på stranden af
Peene.
Dit förväntad ännu, stod Gustaf med svällande segel
Eedan i Odern, ej störd af den storm, som
hotande uppsteg. Saktad och vänd, vid hans bön,
den flög med det flytande
lägret
Pråm till Stettin, det mål, som Conti sig trodde
för honom Stängt med hela sin makt. Sitt vapensäte
bestämde Konungen der, att dä’n så floden, som
landet beherrska.
Bogislaus, som satt med sitt silfverhår i sin
hvilstol, Vördnadsvärd, fast svag, mer vissnad af
sorger än ålder, Hörde ett larm, och reste sig upp,
och såg med bestörtning Strömmen betäckt af segel,
som fälldes, vapen, som blänkte, Båtar, som fylldes
med män, kanoner, som drogos på stranden. Snart en
gulblå här stod utanför staden och slottet.
«Bären mig sjelf dit ut till den ädelmodige hjelten.»
Hopade försten, och bars i sin stol till Gustaf, och
sade: «Se mitt grånade hår, mitt darrande hufvud,
o konung; Icke är jag en man att gå i den väldiga
striden Med dig eller emot. Nyss fordrade Conti i
kejsarns Namn Stettin. Jag afslog honom: skulle
jag icke Afslå dig, en främmande makt?
Min Gud och hans sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
