Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.265
«Så utplånas din skuld för det split, du ined
faderlig* blindhet Vållde inom ditt hus, till ditt
verks hårdt nära förstöring. Högre i ljus oeh i kraft
du stiger igenom det offret, Medan vi vänte den dag,
då domaren kominer, och jorden Under hans fot förgås,
och han öppnar sitt eviga rike. Der försvinna de
verk och de namn, som vi lemnat i tiden, Der blott
tron, som i döden oss följt, skall gälla för evigt,
Tron och den kärlek, han fann hos oss, då,
fördold i en
menskas
Lidande skepnad, han sjelf, Guds son, oss mötte på
jorden! Men i den timliga verld, vi ännu åskåde från
höjden, Skall vid din sonsons död du se förhöjas
din ära; Ty ditt rikes ära är din; och Sverige
skall stiga Högre ännu på hans blodiga stoft,
igenom hans andas Lefvande kraft i hans här och det
råd, af ädla, han danat. Så fulländas ditt verk,
så äfven mitt skall bevaras. Undransvärda försyn!
det rena gudomliga ordet Bragtes till Norden att
dä’n, då det åter mörknat i Tyskland,
Kalla en hämnare fram, som bereder dess seger
ånyo. Här fullkomnas de ord af profeten: Ett
stor ljus skiner Klarliga öfver det folk, som bor
i mörkaste landet.»
Luther sin flygt nedsänkte, och stod, lik morgonens
härold. Öfver det älskade land, der först evangelii
klarhet Rörde hans själ. Det mod, hvarmed
tillförne i Sachsen Förstarae stridt för sanningens
ord och samvetets frihet, Ville han tända igen, och
begaf sig till slottet i Dresden. Äfven de öfrige
två sitt mål fullföljde i tysthet.
Såsom en stjerna, med tyst inflytelse, blickar
i dalen Ned på en snöhvit knopp, som stjernlik
möter dess anblick: Så i sin sonsons själ en dag,
då han hem till sitt rike Sände en faderlig suck,
instrålade Vasa sin tanke. Fri, då han ensam, var,
och stark igenom sin frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
