- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
264

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

Men på honom sin blick med en fröjd, som englar
ej känna, Ty blott mensklig den var, och likväl ej
timlig, ej jordisk, Dröjde hans himmelska vän. Så
blickar i purprade insjön Hesper nr morgonens sky på
sin bild ; och skalden, ur lunden Skådande hänryckt
upp till den ena och ned till den andra, Finner så
himmel som jord i det speglande vattnet för-

skönas. Sjelf i sin sång han önskade så dem spegla
tillsammans.

Äfven Vasa förnöjd i sin sonson icke blott Manhems
Älskade konung såg, men tidens korade hjelte. Dock
med en skuggande bild, lik fågelns öfver ett snöfält,
Flög ett bekymmer öfver hans själ, då han tänkte på
vådor, Möjliga genom hans mod och sjelfva hans lycka
för Sverige.

«Måtte han ej, utbrast lian, dig, o Henrik, i anda,

Dig i mål och bemödanden lik, dig äfven i öde

Likna en dag! Ännu en dolk kan helgas af vantron.

Dock skall himlen ej mer tillåta en seger af
mörkret.

Den osynliga hand, som förut så ofta, då döden

Öfver hans hufvud sig sänkt, det bevarat,
skall än det be»

vara ,

Tills han det mål beredt, hvartill hans vapen
bestämdes. Genom ett krossande slag skall
han visa för folken, att

brytas

Kan likväl den förtryckande makt, som öfver dem
uppstått Såsom en veiidsstorm, hvilken dem synts
orygglig som. ödet, Sedan han lärt dem tro på sin egen
kraft och försynen, Må han falla, om Gud så
beskärt, och sin strid för hans

sanning

Genom sitt blod besegla, och mig ät stjernorna
följa! Ja, utslockne rnin ätt, blott Sverige består
i sin frihet!»

l! dig Vasa, ej blir det ordet, den tanken dig
olönt :» Ropte ur höjden en röst, den mäktige rösten
var Luthers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free