Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäfvande själ, som nu ej mer förställa sig kunde,
Ej med lånad t anlete le. som, när hon till honom,
j ’ ^
Såsom sin svärson, kom med moderligt öppnade armar,
Medan på gatonia rann af hans offrade
vänner en blodström.
Q,vald af den härliges blick, försvann
hon och möttes af
Alba,
Nära vid Schreckhorns spets. Der stod allena
en vålnad, Dyster och mörk. De vissnade drag,
de slocknade ögon, Buro dock stämpeln än af Spaniens
fruktade Philip. Såsom det blixtrar stumt ur ett moln,
som efter en åskdag Stannat vid himmelens bryn och
ännu i natten förfärar; Så han blickade rundt om den
verld, han skakat och blodat. «Bäfve ännu de fräckt
upproriska, kätterska folken: Philip i Ferdinand
lefver igen och Alba i Tilly. Äfven är Medicis än ej
död.» Med de orden begyntes Mellan de tre, i det
en storm omkring dem i öcknen Öfver Lavinerna hven,
ett hemskt blodtörstande samtal.
Mötet i Beerwald nalkades nu det önskade målet.
Horn och Charnacé, ju mer de kände sig lifvas
Hvar af sitt fäderneslands upphöjdaste, ädlaste ande,
Närmade sig dess mer till hvarann. De mindes den
vänskap ,
Sverige med Frankrike knöt, då den mest fullkomnade
fransman
Räckte sin kungliga hand åt den störste af svenskar
på
thronen;
Skulle de ej förena sig nu till ett mål, dem så
värdigt?
Leende gick Baner till patern och, sträckande fingret
Öfver hans skuldra emot den säck, Capucinerna bära,
Yttrade: «Var det der, du gömde den Böhmiska kronan
Undan för Ferdinands son i Regensburg? Det är kejsarns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
